Under flera decennier har jag tagit del av utvecklingen på datorområdet generellt sett. En sak som fascinerar är hur dess hantverkmässighet fortjämt står i fokus. Donald Knuths idé från 60-talet om “the art of programming” har inte låtit sig tyglas såsom man har hoppats mot mer matematiserad, automatiserad eller ingenjörsmässig riktning. Som parallell utvekling har man därför länge lutat sig emot “metoder” som man önskat styra programmeringen i mer tekniskt vetenskaplig orientering. För inte alltför länge sedan lutade man sig mot stora tunga systemidéer såsom RUP. Senast har exempelvis det uppkommit mer pragmatiska som exempelvis Agile eller XP.

Inte sällan har metoderna vidareutvecklats från varandra och både ärvt fördelar, men kanske också nackdelar. För företagsmässiga utvecklingar har “management teorier” fått stort inflytande. Men på senare tid har en metod som utvecklats från ett helt annat håll börjat få en aning belysning även för programmeringen: “Design Thinking”.

Då “Design Thinkning” inte är begränsad till en viss domän eller speciellt definierat område, så har vi börjat fundera på att använda den i vårt servicearbete på Carolina. Den har många sympatiska drag utifrån sett, men måste naturligtvis utforskas noga efter att den omfattande testats i praktiken. Om dessa faller väl ut, kommer jag även försöka omsätta metoden för programmeringsutveckling. För mer om metoden se exempelvis Design Kit. Det finns även många varianter som utvecklats sedan starten på 70-talet och det största inflytandet kommer från företaget IDEO och d.school vid Stanford University.